Han är så söt när han sover.

Det som var tvunget att ske har nu skett. Jag älskar att vara med min fru men det är helt underbart att hon är ute och roar sig själv. Pojken ligger och sover så sött och har vaknat ett par gånger och hojtat efter nappen. Det är nästan så att jag längtar efter att han skall hojta efter mig så  att jag får komma ner och titta på´n (vet att man inte skall skriva så, men dialekt ser så roligt ut i skrift).

Frun är som sagt ute och roar sig på egen hand för första gången sen pojken kom. Det känns bra på så många sätt, hon måste vänjas sig att vara ifrån sin lilla skatt nu när jag snart tar över, det gör att jag känner en varm längtan efter att få rå om min lilla pojk alldeles själv och sen så påstås det ju att det är viktigt att ta sig tid för sig själv även när man är en familj. Något som givetvis är väldigt individuellt, jag och mitt  stora ego behöver tid för oss själva i lagom stora doser. För mycket egen tid kan göra mig allt för introvert och världsfrånvarande, medans för lite gör att allt jag gör blir monotont, utan engagemang och omtanke.

Samtidigt som tidpunkten för min föräldraledighet kanske kommer olägligt då jag precis sökt nytt jobb känner jag att det inte skulle komma vid ett bättre tillfälle. Det kommer bli mycket jobb och en stor omställning men jag längtar så efter att det bara skall vara han och jag. Vi skall fortsätta på det min fru har lagt grunden för och utveckla det till vårat. Skapa vår egen vardag efter våra egna behov (och med våra egna menar jag givetvis mest pojkens behov).